Diskursanalys
Rapport om textanalys
Jacky Mauduit
INLEDNING
Bakgrund - syfte
Syftet med uppgiften är att analysera och beskriva en tidningsartikel utifrån Hellspong och Ledins analysmodell (1997). Modellen är användbar för att undersöka textens form samt de tankar den förmedlar och de relationer som råder mellan sändaren och mottagaren. Jag har också valt att använda mig av Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys (Winter Jörgensen och Philipps 2000 s. 3).
Min ambition är att få igång en relevant tolkningsprocess som förhoppningsvis kommer att redovisas genom olika stilmarkörer, d v s bevis, vad som är speciellt med texten. Dessutom vill jag fördjupa mig i textens innehåll, vilka tankar och handlingsmönster den förmedlar och hur den är uppbyggd. Detta resulterade i en analys i fyra delar; kontext samt textuell, ideationell och interpersonell struktur. Jag har dessutom för avsikt att kasta ljus över betydelsen rörande tankens övergång från den som har producerat texten till den som konsumerar den.
Att få kunskap om språkbrukarna, (producenterna) deras föreställningar och relationer till läsarna, kräver en genomgående textanalys med hänseende till hur texten är konstruerad och verkar i egenskap av självständig text.
En text blir till genom att vi: 1. i ett visst sammanhang, kontexten, 2. använder ord, det textuella, 3. för att meddela något, det ideationella, 4. till någon, det interpersonella, 5. på ett visst sätt, stilen (Hellspong & Ledin, 1997:47).
En textanalys kan göras genom att man frågar sig vem eller vilka som har producerat en viss text och vem/vilka som konsumerar den. Textens uppbyggnad och genre formar läsarens tolkning av händelser och sammanhang som finns i texten. Den ene producerar, medan den andre mottar (konsumerar) texten. Jag som analyserar har bl. a. för avsikt att få kunskap om det samhälle som aktörerna (producenten respektive konsumenterna är verksamma inom).
KONTEXT
Avsikten med tidningsartikeln är att nå en vid läsekrets som omfattar både män och kvinnor i olika åldrar och yrkeskategorier. Det finns både en nyhets- och hälsodiskurs i artikeln, vilket själva rubriken anger: "1081 HAR DÖTT AV MEDICINER”.
Ett stort antal svenskar har de senaste åren dött av mediciner. Chefen för läkemedelsverkets biverkningsenhet Gunilla-Sjölin Forsberg säger att det är redan sjuka patienter som drabbas av biverkningar. Hon påpekar att många fall av biverkningar aldrig rapporteras och att medicinkontrollen därför försvåras, vilket läkemedelsverket skall försöka få bukt med via omfattande samarbete med andra myndigheter.
Artikeln gavs ut vid en tidpunkt, tisdagen den 19 augusti 2003, då man kan anta att många människor har återinträtt i tjänst efter sin semester eller lov från skolan under vilken de förhoppningsvis har kunnat koppla av från arbete, stress och vardagsliv.
Nyheten som basuneras ut består av att biverkningarna av medicinen inte alltid rapporteras av läkarna. Hälsodiskursen utgörs av vikten av att folk är friska och slipper äta mediciner som kan göra dem sjuka.
Tidningsartikeln leder till en konkret diskursanalys av en kommunikativ händelse som är överraskande och sorglig i mångas ögon.
Situationskontext (verksamheten texten ingår i, vilka deltagare som ingår i textprocessen och vilken kommunikationsfunktion eller vilket syfte texten har)
Texten hör hemma i nyhets- och hälsosektorn. Den kännetecknas av en myndighetsutövning inom journalistiken. Den har för syfte att locka så många som möjligt att köpa nyheten. Författaren vill övertyga ett stort antal människor på ett målmedvetet sätt. Han använder sig av siffror som talar sitt tydliga språk, ”1081 har dött, 455 dödsfall (36), de 20 farligaste medicinerna (33), de senaste tio årens 20 mest… (20), ett 30-tal nya preparat, (70), 5 procent av…(47). Det ger texten en viss legitimitet (befogenhet). Journalisten Thomas Gustafsson har skrivit texten men han refererar till en högt uppsatt professionell chef inom Läkemedelsverket ”Gunilla Sjölin-Forsberg”, vilket förstärker intrycket av trovärdighet. Genom att ta upp frågan om blodtryckssänkande medel rör han vid en känslig punkt i många människors liv. Högt blodtryck hör ihop med stress och livsföring. Journalistens tydliga utlägg gör att läsaren engagerar sig i de problemställningar som presenteras i texten.
Det är en ”webbtext” som Aftonbladet har lagt ut på nätet. Målgruppen i detta fall är de som har tillgång till Internetanslutning. Tidningsartikeln i pappersversionen ges också ut över hela landet, vilket innebär att den når ut till många människor även den vägen.
Den sociala relationen i texten mellan sändaren och mottagaren skulle kunna betraktas som asymmetrisk. Producenten har makten över innehållet i sin artikel. Mottagaren konsumerar den.
Det är en multimodal text som presenteras med tydliga rubriker, vilka vävs in i varandra. Dessutom presenteras den professionella ansvariga chefen på livsmedelsverket på bild.
Kulturkontext
Hälsofrågor engagerar de flesta av oss. Människan och hennes hälsa är två viktiga komponenter som är intimt sammankopplade med varandra. Är läsaren själv inte frisk utan kanske lider av just högt blodtryck lockar artikeln denna typ av läsekrets till konsumtion av artikeln. Journalisten vet inte att människor är sårbara när de närmar sig en sådan text.
Texten fyller en viktig social funktion som producenten ser som en vinstlott. Hans främsta strategi innebär att han försöker konstruera positivt laddade relationer till mottagaren som tar till sig det han skriver i syfte att väcka opinion i en viktig sociokulturell fråga.
Tidningsartikelns allvarliga budskap rörande resultatet av biverkningar vid medicinering för högt blodtryck gör att människorna som läser den snabbt, kastas tillbaka till frågor om sin egen hälsa och vardagslivets mer negativa sidor. Läsarna (konsumenterna av texten) blir påminda om sin egen ohälsa. Sjukdomen högt blodtryck är en folksjukdom som drabbar allt fler personer i samhället.
Intertextualitet
Det märks att texten är en kollektiv produkt som ekar av andra nyhetstexter. Skribenten Thomas Gustafsson följer de krav och önskemål som dels tidningen och dels läsarna förväntar sig av honom. Hans roll är att skapa sensationer, väcka debatt och opinion i samhällsviktiga frågor. Journalisternas sätt att skriva, är förankrad i konsumenternas behov av nyheter. I artikeln appellerar journalisten till ett av de viktigaste fundamenten för mänskligt liv, folks hälsa. Texttypen formar tolkningarna av livet som vi lever just nu. ”Att en text på det här sättet är en del av en tradition, att den vilar på äldre alster i samma genre, kallar vi för vertikal intertextualitet ”Hellspong & Ledin 1997:56”.
På det horisontella planet, kan jag konstatera att texten är ett resultat av undersökningar och statistiker från andra texter som författaren använder sig av. Detta framgår explicit t.ex. ”…listan på de senaste tioårens 20 mest dödsbringande läkemedel” (20), läkemedelsverkets statistik…misstänks ha orsakat hela…(34), undersökningar…av läkemedelsbiverkning” (47-49).
TEXTUELL STRUKTUR
Låt mig titta närmare på textens form och dess uppbyggnad. I detta avsnitt kommer jag att beröra lexikogrammatik, textbindning och komposition.
Texten har en del verbalsubstantiv som gör den abstrakt. Dessa substantiv ökar behovet av prepositioner: Risken för (38), hjärnblödning mot (39), form av (42), mediciner under (46), översyn av (61), biverkningar på (63), biverkningar om (60, 62), samt av räkneorden 5% (47), 30-tal (70), 455 (36), 20 (20), 1081 (huvudtemat), tio (8).
Att det inte finns många adjektiv men starka i texten, gör att texten är opersonlig, vilket innebär att ”sändaren inte kan röja sitt subjektiva sätt att se och känna genom målande och värderande uttryck”, (Hellspong & Ledin, 1997:68). En del passiva verb, utan någon agent, tyder på opersonlighet: ”drabbas (41), anmäls (50,55), rapporteras (69). Om jag undersöker de aktiva verben utan någon agent kan jag se att det inte är några personer som utför handlingar utan ting, ett kollektiv, en institution.
Författaren använder sig av statiska verb för att beskriva de utredningar som han tar upp i texten t.ex..: ”Siffran är bara… (11), medicinerna som finns på listan (25), antalet dödsfall… är betydligt… (53,54).
Dessutom tar han upp dynamiska verb ”ha dött (7), presentera (19), anmäler (15), drabbas (41), leder till (42), tar… (48), visar (53), arbetar (59), följer (61), som pekar på orsakerna och konsekvenserna av vad som har hänt hittills. Det rör sig om handlingar.
Formord som prepositioner och subjunktioner ger sammanhang åt en del långa meningar. ”Att använda… Attityd… för… av… mot … av” och ”I regel… som…av…i … av… som… till att… vid… . Däremot är det substantiven som ger texten dess specifika medicinska innehåll. Nyckelorden som biverkning (10 förekomsten) och medicin (8 förekomsten), ger också texten sammanhang. Det kan t o m betyda en överlexikalisering av termen biverkning. Propositionsfraserna fungerar som bestämningar i nominalfraserna som synes ovan.
Texten är hypotaktisk eftersom adverbiella och attributiva bisatser som ”då många läkare aldrig anmäler dödsfall där man kan misstänka biverkningar (13-17), är beroende av huvudsatsen eller bisatser: ”som visar… att antalet… som anmäls”, är underordnade huvudsatsen. Bisatserna fungerar som bestämningar till huvudsatser.
Obs. Här är det fråga om adverbiella och attributiva bisatser
Det förekommer en viss samordning av led s.k. paratax som i följande meningar: ”Många patienter lider… och blir” (65-66), ”Därför arbetar vi också… och göra den säkrare… (59-60).
Obs. Här är det fråga om en huvudsats dvs en sammandragen sats i båda fallen.
Lix på 44,5 anses motsvara en medelsvår till svår text enligt Meline Lange. ”Att analysera text, stilanalys med exempel”, 2000.
Texten har högertyngd, eftersom de flesta orden i meningarna förekommer efter huvudsatsens finita verb. En lång mening som ”I regel… biverkningsenhet” (41-44) innehåller 31 ord och visar samhörighet mellan de olika leden i meningen, vilket ger texten sammanhang och koherens.
Attributa efterbestämningar till huvudordet bildas med hjälp av relativsatser, prepositionsfraser och infinitivfraser i nominalfraserna.
Texten är resonerande eftersom den argumentera för sin sak samtidigt som den fastställer det som hänt ”Läkemedelsverkets statistik visar att det blodförtunnande läkemedlet Waran misstänks ha orsakat hela 455 dödsfall” (34-36).
De adverbiella prepositionsfraserna, bisatserna och en del långa meningar kan dessutom tyda på att texten är verbal enligt beskrivningen av Hellspong & Ledin (1977:78). Den är av allmän karaktär och inte heller för starkt specialiserad med svåra medicinska termer, eftersom den är avsedd för en bred publik. Statiska verb, fackord och högertunga meningar är bevis för detta. Verbalsubstantiven gör texten lite abstrakt samtidigt som tid- och rumadverbial, dynamiska verb och de passiva verben påverkar textens konkretion. Koherensen hos texten är uppenbar. Det finns tydliga mönster av sambandsled. Medicinen ”Waran” beskrivs med hjälp av modifierade upprepningar som ”det blodförtunnande preparatet” (32). ”detta tuffa preparat” (37), ”Det förtunnande läkemedlet”, vilket skapar referensbindningar. I upptakten utgör ”svenska offer” en ledfamilj med sambandsleden ”1081 svenska offer (6), siffran (11), mörkertalet (13)”. Dessa referenter samspelar med varandra. De används för att peka ut ”svenska offer” och är viktiga för textens koherens.
Därutöver, kan jag observera, diverse konnektivbindningar som: dock (24), där (15, 38) (spatiala), till följd (54) (konsekutiva), därför (59) (causal), om (65) (villkor), speciellt när (68) (temporal), som utmärker logiska samband mellan meningarna i texten.
Tema-rema principen ger också koherens åt texten. Läsaren känner igen sig i berättelsen tack vare samspelet mellan tema och rema t.ex…
Tema Rema
I många fall beror biverkningarna på överdosering (63)
Att använda detta tuffa preparat är alltid en balansgång
Där man måste väga risken för patienten… (37,38)
Det visar hur författaren rör sig från det bekanta till det obekanta, från det omarkerade till det understrukna. Textbindningen är ofrånkomlig.
l
IDEATIONELL STRUKTUR
Vad har texten för innehållsmönster? Vad vill texten förmedla för världsbild till konsumenten?
Texten rör sig bakåt och framåt i tiden. Journalisten använder sig av perfekt former: "har räddat (26), har tagit (29), misstänks ha dött (7), ha orsakat (35), för att markera en förfluten tid av högsta relevans för vad han påstår, samtidigt som han tar upp generiska påståenden i nutid och framtid med presens former som: ”kan idag presentera (18,19), som toppar listan (33), just nu genomför vi (60, 61)”. De många tid- och rumadverbial tyder på konkretion t.ex... ” på de senaste tioårens… (19, 20), under ett år (46), chef vid… (43), på marknaden (71)”. Författaren håller sig till fakta och använder läkare som referens t.ex. ”läkare misstänker… (1, 2), läkare aldrig anmäler dödsfall (14, 15)”, och framför allt chefen för läkemedelsverkets biverkningsenhet som utgör en referensbas t.ex. ”Det förekommer en betydande underrapportering (56, 57), vilket gör att författaren låter trovärdig.
En del processer som framställs i textens propositioner ”klassificerar deltagarna och tillskriver dem egenskaper Hellspong & Ledin, (1997:130). ”Vi är alla medvetna (56), i regel är det redan svårt sjuka patienter…” (41). Dessutom förväntar sig läsarna av texten, känsloladdade upplevelseroller i deras inre, s.k. mentala processer t.ex. ”vi är alla medvetna… (56), …lider av allergier och blir… sjuka” (66, 67).
”I regel är det redan svårt sjuka patienter…” (41). Denna proposition återger ett tillstånd där patienterna får bära egenskapen att vara sjuka medan processen som framställs i nästa proposition: ”Man måste väga risken för patienten…” (38), är en handling som ett kollektiv ansvarar för, inklusive författaren, d v s att besluta vad som är bäst för patienten. Dessa propositioner framställer olika påståenden om ett tema. De ger läsaren en världsbild som yttrar sig på olika sätt beroende på om läsaren är en ugn människa som aldrig har varit sjuk och som är rädd för sjukdomar eller om du är en person som kan identifiera dig med dessa sjukdomar, eftersom du själv har drabbas av dem.
Modaliten
Sakförhållanden i texten framställs i förhållande till vad texten vill förmedla, d v s att presentera medicinernas effekter för människors hälsa. Journalisten konstaterar och resonerar kring vad som har orsakat dessa dödsfall vid intagandet av mediciner. ”I regel är det redan svårt sjuka… som leder till att de avlider” (41-43) och ”Långt ifrån alla fall anmäls” (50), är exempel på olika påståenden. Sändaren använder sig dessutom av olika fakta för att framföra sitt budskap i form av sannolikhet ”en annan orsak kan vara… (64), som något behövligt, ”måste väga risken för patienten” (38), som möjlig sanning, ”kan idag presentera” (18), som något hypotetiskt, ”om den tas tillsammans… ”(65), som något nödvändigt, ”är det viktigt att… ” (68), som en varning, en medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (65,66). Författaren lägger fram vilka fakta som förklarar vilka förhållanden som föreligger mellan dödsfall och mediciner, men också vilka åtgärder man skall ta till för att bekämpa biverkningar av mediciner som leder till döden.
Teman och propositioner
Vad vill texten förmedla för världsbild till konsumenten? Huvudtemat för texten hittar vi nog i makropropositionen som lyder ”1081 har dött av mediciner”, som är temat för texten. Direkt i upptakten får vi bekanta oss med vad texten kommer att innehålla, d v s en tydlig positionering görs i ingressen med hjälp av kärnmeningen ”svenska offer”, som råkar ut för mediciners biverkningar. Texten som helhet är monotematisk och skulle kunna uppdelas på följande sätt:
Makrotema för stycke ett (18-31) ”Medicinernas påverkan”, som i sin tur skulle kunna utgöra två stycken mikroteman ”dödsbringande mediciner” (18-22) och ”livsräddande mediciner” (24-31). Makroteman för stycke två (32-44) ”Waran farligast” och mikrotema ”Warans effekter” (33-40) samt mikrotema ”En särskild grupp av patienter” (41-44). Makropropositionen för stycke tre är själva rubriken ”alla fall anmäls inte”, som i sin tur skulle kunna indelas i två följande mikroteman: ”Läkemedelsbiverkningar” (45-49) och ”Rapportering” (50-58). Stycke fyra (59-71) ”Överdosering”, skulle kunna indelas i fyra mikroteman: ”Åtgärder” (59-62), ”Orsaker” (63-67), ”Läkemedelsverkets uppmaning” (68-69), och ”Nya mediciner” (69-71).
Som synes görs artikelns makroteman explicita genom den tydliga rubriceringen som pekar på sakfrågan ”Antalet dödsfall, biverkningar och rapportering”. Dessutom signalerar kärnmeningen ”Svenska offer” textens centrala tema. Ingressen är avsedd för att väcka intresse och dra uppmärksamhet för vidare läsning av texten.
Perspektivet
Ur sändarens perspektiv, får man som läsare, en känsla av att författaren grundar sina påståenden på ett kollektiv, en myndighet, en institution och gardera sig med hjälp av siffror, statistik och undersökningar t.ex. ”Aftonbladet kan idag…” (14,15), ”listan över de 20 farligaste medicinerna” (33), ”… i snitt får Läkemedelsverket…” (50-52). Något som nog förklaras av det journalistiska idealet att framstår som en opersonlig förmedlare av fakta (Hellspong & Ledin 1997:136).
Ur ett personperspektiv, är Gunilla Sjölin-Forsberg, en viktig aktör som kommer till tals, ”I regel är det svårt sjuka patienter…” (41). Hon yttrar sig utifrån sin professionella ställning på Läkemedelsverket. Subjektsperspektivet är dels knutet till henne men också till andra aktörer som representerar Läkemedelsverket: ”Därför arbetar vi… Just nu genomför vi… vi följer… och samarbetar”. Som synes, är ett kollektiv involverat i ärendet.
Ur ett jämförelseperspektiv, kan det konstateras att vissa förhållanden ses i ljuset av andra: ”Man väger risken för patienten att avlida av hjärnblödning mot risken att drabbas av nya blodproppar” (37), ”Antalet dödsfall… är betydligt fler än de… som anmäls” (53), ”En medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (64). För perspektivet, gäller det utifrån ett kollektiv. Författaren använder sig dessutom av bildspråk t.ex. ”Siffran är bara toppen på ett isberg” (11,12). I denna metafor, ”går två saker från skilda delar av verkligheten samman i något nytt”, (Hellspong & Ledin 1997:140). Författaren använder toppen av isberget utöver sin betydelse som har jämför med siffror.
INTERPERSONELL STRUKTUR
Jag nämnde i kontexten att författaren försöker konstruera positivt laddade relationer gentemot läsaren i syfte att närma sig honom/henne t.ex. ”Viktigt att komma ihåg är dock att… har räddat livet på många sjuka” (23-25). Han tilläger att ”Hundratusentals människor… utan att drabbas av problem”, vilket skapar förtrogenhet och engagemang hos läsaren. Å andra sidan, kan det observeras en viss distansering från läsaren, genom bruket av passiva former t.ex. ”Risken att drabbas…” (39), ”biverkningarna rapporteras” (69), ”som anmäls” (55), som ger uttryck för allvar och distans. Texten saknar tilltal förutom när författaren vänder sig till Läkemedelsverkets biverkningsenhetenschef.
Som jag skrev i textuell struktur, är texten både nominal och verbal. Den nominala stilen innebär att skribenten distanserar sig från läsaren ”Aftonbladet…”(18), siffran… ”(11), ”är det redan svårt sjuka patienter” (41). Närheten och engagemangen, möter vi som läsare i ett verbaliserat uttryckssätt ”Därför arbetar vi…” (59), ”vi följer andra…” (61), vi är alla medvetna…” (56).
Journalisten vill försäkra sig om att informationen är relevant, genom att tilltala Gunilla Sjölin Forsberg. Det är uppenbart att hans försiktighetsstrategi är en gardering.
Språkhandlingar, som har för avsikt att väcka opinion. Är de varningar som han utfärdar: ”En medicin får en farlig biverkning…” (64), ”framför allt… 20 farligaste medicinerna2 (33,34). Dessutom argumenterar han för sin sak, genom att låta trovärdig t.ex. ”Läkemedelsverkets statistik visar… ” (34,36), ”det finns också studier… ” (53, 55). Det låter meningsfullt för läsaren när författaren understryker sina påståenden med relevant information. En presuppositon som denna: ”En annan orsak kan vara att en medicin får en farlig biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel” (63). Är en allmän sanning som skapar inre ramar för att ge mer värde åt påståendena.
När Gunilla Sjölin Forsberg yttrar sig om bristerna kring rapporterna om biverkningar, visar hon en del pålitliga och säkra understrykningar genom att använda sig av vi form samtidigt som hon skapar inre ramar som ger ett mervärde åt påståendena t.ex. ”Därför arbetar vi också ständigt med att försöka…” (59), ”just nu genomför vi översyn…” (61). Andra understrykningar signalerar visshet t.ex. ”Aftonbladet kan idag…” (18), ”i regel är det redan…” (41), men också tvivel, som i propositionen: ”Många läkare anmäler dödsfall där man misstänker biverkningar” (14-17).
Eftersom texten har för avsikt att nå en vid läsekrets samt att förmedla otvivelaktig medicinal fakta, måste den låta trovärdig och rimlig genom neutral ställning. Ramar kan dessutom vara inbäddningar, som innebär att författaren, med stöd av okomplicerade och direkta anföringar t.ex. ”I regel är det redan…” (41-44), hänvisas till säkra källor som Läkemedelsverket.
SLUTORD
I denna analys har jag, genom att använda mig av Hellspong & Ledins analysmodell, försökt att krypa in bakom texten för att belysa författarens tankegångar. Analysen har resulterat i fyra delar: Kontext, textuell struktur, ideationell struktur samt interpersonell struktur.
Det har varit ett mödosamt arbete att skilja strukturerna åt eftersom begreppen är specifika och mångsidiga. Dessutom kan ett och samma begrepp tillämpas i flera strukturer.
Bakgrunden och kontexten är två viktiga faktorer för tolkningen av texten. Det gäller att sätta texten i sitt rätta sammanhang och koncentrera sig på de formella dragen hos den. Målgruppen är alla människor, men framför allt de som tar medicin, vilket är en kulturbunden företeelse i vårt västerländska samhälle och särskilt när det gäller intagandet av blodtryckssänkande mediciner.
Texten följer tema-rema-mönstret genom att växla mellan det som anknyter bakåt för att skapa sammanhang och trovärdighet för läsaren. Textbindningar är präglade av referenser och markerar därtill en tydlig och konkret företeelse
Hälso- och nyhetsdiskursen har lagt tonvikten vid att många dör och blir sjuka av biverkningar av sina mediciner. Journalisten, Thomas Gustafsson, vill slå larm och väcka opinion med sin artikel. Han tycks å ena sidan vara objektiv, men å andra skriver han utifrån andra bevekelsegrunder. Indirekt berör han ett fält, där en kamp om makten pågår hela tiden mellan läkemedelsföretagen som tjänar stora pengar på sina mediciner, och som vill sälja så mycket de kan, och folk som är sjuka och som vill bli botade av samma mediciner. Den tredje parten är läkarna som är förbindelselänken mellan läkemedelsföretagen och patienterna. Läkemedelsföretagen talar inte högt om de biverkningar som följer i spåren av deras mediciner. Det inträffar att människor dör av dem om de har otur, vilket gör att texten delvis blir subjektiv.
Propositionerna har beröringspunkter. Upptakten framlägger påståenden om olika explicita teman: dödsfall, mediciner, biverkningar, rapportering. Syftet med meta-text är att få dig att vara involverad i verksamheten och dess villkor.
De informativa och konstaterande språkhandlingarna innebär att läsaren kan dra slutsatser av att ha läst texten. De statiska verben används för begreppsutredningar och definitioner. Thomas Gustafsson syftar till att skapa tillit, förtroende, förmågan att hämta rätt information, lämplighet och uppnår därmed de uppställda målen som står till buds.
Eftersom texten innehåller ett populärt medicinalt inslag, är den förankrad i dagens samhälleliga behov av nyheter. Den resonerande och konstaterande texten av allmän karaktär, har en bra koherens och fokuserar på ”svenska offer”. Dessutom framlägger upptakten påståenden om olika explicita teman: ”dödsfall, mediciner, biverkningar och rapportering”.
Då en medicinal text skall bli en nyhet, måste den populariseras för att den skall kännas meningsfull för den tilltänkta målgruppen. Jag tycker att författaren har lyckas bra med sina sensationella bedrifter samtidigt som han håller lite distansering till sina läsare och skapar därmed trovärdighet och förtrogenhet.
Nyckelbegrepp: Medicinerna dödar, en folksjukdom, människan och hennes hälsa, biverkningar vid medicinering, vardagslivets medicinering, att bli påmind om sin egen ohälsa, makten över textinnehållet, svenska offer, medicinernas effekter.
Källor
Winter Jörgensen & Phillips, 2000 Diskursanalys
Hellspong & Ledins, 1997, Vägar genom texten, handbok i bruksanalys
Thomas Gustafsson, 2003 Aftonbladet, 1081 har dött av mediciner
Tidningsartikel: 1081 har dött av mediciner, Thomas Gustafsson, Aftonbladet Nya medier, tisdag 19 augusti 2003
1081 har dött av mediciner
Läkare misstänker:
(5) Det kan finnas ännu fler svenska offer
Minst 1081 svenskar misstänks ha dött de senaste tio åren av biverkningar av sina mediciner. (10) Siffran är bara toppen på ett isberg. Mörkertalet är stort då många läkare aldrig anmäler (15) dödsfall där man kan misstänka biverkningar.
Aftonbladet kan i dag presentera listan på de senaste (20)tio årens 20 mest dödsbringande läkemedel. Viktigt att komma ihåg är dock att medicinerna som finns (25) på listan har räddat livet på många sjuka. Hundratusentals människor har tagit dessa mediciner utan att (30) drabbas av problem.
Waran farligast
Framför allt är det blodförtunnande preparat som toppar listen över de 20 farligaste medicinerna. Läkemedelsverket statistik visar att det blodförtunnande läkemedlet Waran misstänks ha orsakat (35) hela 455 dödsfall.
Att använda detta tuffa preparat är alltid en balansgång där man måste väga risken för patienten att avlida av hjärnblödning mot risken att drabbas av nya blodproppar.
(40)I regel är det redan svårt sjuka patienter som drabbas av biverkningar i form av inre blödningar som leder till att de avlider, säger Gunilla Sjölin-Forsberg, chef vid läkemedelsverkets biverkningsenhet.
Alla fall anmäls inte
(45)Tiotusentals svenska patienter drabbas av någon form av biverkningar från sina mediciner under ett år. Undersökningarna visar att upp emot 5 procent av alla patienter som tar kontakt med sjukvården lider av någon form av läkemedelsbiverkningar.
(50)Långt ifrån alla dessa fall anmäls. I snitt får Läkemedelsverket bara in tre tusen rapporter om biverkningar om året.
Det finns också studier som visar att antalet dödsfall till följd av biverkningar är betydligt fler än de runt (55) hundra om året som anmäls.
Vi är alla medvetna om att det förekommer en betydande underrapportering, säger Läkemedelsverkets Gunilla Sjölin-Forsberg.
Överdosering
Därför arbetar vi också ständigt med att försöka (60) förbättra rapporteringen och göra den säkrare. Just nu genomför vi översyn av hela kontrollsystemet. Vi följer andra register och samarbetar med andra länder.
I många fall beror biverkningen på överdosering. En annan orsak kan vara att en medicin får en farlig (65) biverkning om den tas tillsammans med ett annat läkemedel. Många patienter lider också av allergier och blir på så sätt sjuka av sin medicin.
Speciellt när en medicin är ny är det viktigt att biverkningarna rapporteras till Läkemedelsverket. Varje (70) år kommer i genomsnitt ett 30-tal nya preparat ut på marknaden.
Thomas Gustafsson
Publicerad: 2003-08-19
Ps. Textproduktion: Det är en s.k. "webbtext" som Aftonbladet har lagt ut på nätet. Målgruppen i detta fall är de som har tillgång till Internetanslutning. Tidningsartikeln ges också ut inom hela riket, vilket innebär att den når ut till många människor.
Textkonsumtion: Artikeln gavs ut vid en viss tidpunkt, tisdagen den 19 augusti 2003, då man kan anta att många människor har återinträtt i tjänst efter sin industrisemester eller lov från skolan, under vilken de förhoppningsvis har kunnat koppla av från arbete, stress och vardagsliv. Artikelns allvarliga budskap rörande resultatet av biverkningar vid medicinering för högt blodtryck gör att människorna som läser den snabbt kastas tillbaka in i vardagslivets mer negativa sidor och blir påminda om sin egen hälsa eller brist på sådan. Sjukdomen högt blodtryck är en folksjukdom som drabbar allt fler personer i samhället.
Upphovsman och copyright : Jacky Mauduit
